Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot. 

Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå. 
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann.  

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig.  
Jag räcker inte fram.  
Men, Du har så svårt att vara ensam,  
så Du går till "lilla mig".  

Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och upp och ner.
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.  

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.  

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig.
Du spelar nåt slags spel.
Och det kan så lätt bli mitt fel när Du ser på "lilla mig".
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej. 

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik. 

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".

Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.  
Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig.

(text L. Winnerbäck)