Jag är så kluven, jag längtar tills jag blir klar och får min kandidat examen i behandlings pedagogik, det skrämmer mig också. Ska jag ut i abetslivet och göra allt det som jag har läst om i tre års tid. När man är student lever man i en skyddad värld, det är ganska skönt och leva i den världen, det är lite ifrån verkligheten. Samtidigt är jag så trött på allt vad skolan heter, jag har knappt någon motivation kvar och på föreläsningarna sitter jag med ett halvt öra och lyssnar på vad föreläsaren säger. Jag vill sluta, men ändå vill jag vara kvar här.

Min kluvenhet blir inte bättre av att fundera på vart jag ska ta vägen efter examen, ska jag vara kvar här, eller flytta hem till Stockholm där det kommer bli svårt att få tag på lägenhet, men det är där min familj är. Eller ska jag flytta till något helt nytt ställe? Just nu vet jag inte, det skulle vara så skönt om jag bara visste lite hur min framtid såg ut.

MIn framtid kommer vissa sig, den 5 Juni tar jag min examen i Växjö domkyrka!