Då var man tillbaka hemma i Växjö, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det blir nog det sista för jag kan inte låta bli att tycka att det är lite komiskt och att ödet vill spela ett litet spratt. Den första person jag springer på när jag har klivit av att bussen är du. Det känns skönt ändå att vara tillbaka.

Igår låg jag helt död efter lördags nattens bravader, det blev en jättetrevlig kväll först hemma hos karolina, med middag och allt. Kongos ambassadör var där, jag fick upptäcka att min engelska suger, men efter några glas rödvin var den bäst :)! Två jättetrevliga italienare kom även förbi senare på kvällen och dom följde mig och Camilla ut till Patricia. Det blev verkligen en väldigt lyckad kväll. 

Imorgon börjar allvaret igen då är det dags att träffa Elin på bibblan och börja skriva på vår C-uppsats. Första handledarmötet är på onsdag eftermiddag. Då får vi veta om vi är på rätt spår!