Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot. 

Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå. 
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann.  

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig.  
Jag räcker inte fram.  
Men, Du har så svårt att vara ensam,  
så Du går till "lilla mig".  

Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och upp och ner.
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.  

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.  

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig.
Du spelar nåt slags spel.
Och det kan så lätt bli mitt fel när Du ser på "lilla mig".
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej. 

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik. 

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".

Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.  
Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig.

(text L. Winnerbäck) 

- Du är inte misslyckad förren du börjar skylla på andra

Det står en pojke tvärs över gatan, han ser när vi kommer ut från vårt hotel. Mäta och nervösa inför vårt första möta med Filippinska red cross. Pojken tar sin chans och tvärsar gatan. Han är liten och small, han bär en grön t-shirt som inte är grön längre av allt smuts. Byxorna är inte ljus bruna längre. Han kommer närmare räcker ut sin hand och säger please. I ett barns ögon hemma i Sverige ser man glädje, lust till livet i hans ögon ser man ingenting. De är som två stora svarta håll som ber om hjälp.  

Vi skakar på huvudet och vänder oss om och går mot bilarna som väntar på oss som ska ta oss till red cross huvudkontor. Jag sätter mig i bilen och tittar ut genom fönstret. Jag ser hur pojken går över gatan, bilar tuttar och får bromsa in. Pojken tar fram en flaska, för flaskan till hans näsa och tar några djupa andetag. 

Ruby heter limmet som gatubarnen här i Filippinerna tar, de tar det för att döva hungern, för att glömma bort sina känslor. 

Tårarna börjar sakta rinna ner på mina kinder, ångesten kommer över att jag inte gav honom någonting. Det här kommer bli min vardag i några veckor fram över. Gatubarn har jag sett förut som har tiggt efter pengar tidigare när jag har varit ute och rest, men att få se hur en pojke tar fram limmet och sniffar det framför mina ögon några minuter efter han var hos mig och frågat efter pengar. Det kommer jag aldrig kunna glömma. Vi lever i en orättvis värld. 

Är frisk nu å är åter tillbaka på jobbet. Det är min jobb helg längtar tills imorgon då jag har slutat då åker jag ut till Singa till familjen Ek. Moster morbror och kusiner. LÄNGTAR!!!! Blir kavr där tills onsdag morgon då jag börjar jobba igen.

VI människor är väldigt bra på att klaga på vädret, när det är sol ute klagar vi att det är för varmt, fuktigt, kvaft och att det skulle vara lite skönt med lite regn.
När det regnar klagar vi på att det är kallt, blöt, grått, och att man blir depad av allt regn. Vi är aldrig nöjda. Jag kan nog tycka nu att det har regnat lite för mycket den här sommaren men för mig gör det inget för jag kan ändå inte njuta av solen för jag jobbar jämt.
Jag tycker också att det är väldigt skönt att det regnar när jag jobbar, sen får solen titta fram när jag är ledig....

Idag har jag varit hemma å varit sjuk. Har fruktansvärt ont i halsen :(. Har legat och läst och ätit glass hela dan.
Igår kväll efter jobbet var jag, mamma och Magnus i kista centrum för att leta klänning till mig inför bröllopet jag ska gå på i Augusti. Jag tror jag provade ett tjugotals klänningar men antinge var dom förstora eller för små. Jag brukar aldrig ha problem med att hitta kläder men bara för att jag måste ha en klänning så hittar jag inga. Tur är att jag är ute i god tid annars hade jag fått lite panik.

Tankarna kommer,  jag undrar om jag gjorde rätt som var tyst om mina känslor till dig.
 Allt hade kanske sätt annorlunda ut om du bara viste.
Just då orkade inte jag och nu är det försent.